pionen

Den här vintern börjar kännas väldigt låååååååång. Nu går man bara och väntar på att februari ska gå över imars.
Jag är glad att min värme i huset fungerar så bra. Jag har ytjordvärme och värmepump. Det var det bästa jag har investerat i.
När jag bodde i Skyttebo hade jag vedeldning och det var ett väldigt passande, för att inte tala om vilket jobb det var att få veden in i vedboden. Först fälla träden sedan transportera hem veden till vedbacken, för att där kapa den och därefter klyva i lagom stora vedträn. Sedan skulle den torka och efter det, kastas in i vedboden för att där staplas. När det sedan var dags att elda med den torra veden, skulle jag kärra in ett antal vedkärror ett par gånger i veckan. Eftersom jag var ensamstående med min 3 barn, blev det att stå på vedbacken själv...typ hela min semester. Allt detta slipper jag idag.
Just nu känner jag hur värmen vräker på ur elementen, och detta utan att jag behöver göra nånting alls :-).

I går hade  jag o Winston besök av min allra bästa vän och hennes urgulliga särbo. Det är allt bra skönt att ha en kompis som man vet finns där för en, och som inte ställer krav på en. Hon betyder otroligt mycket för mig.

Winstons öron börjar mer o mer att räta upp sig. Visst är han otroligt söt när dom hänger lite nervikta, men det är upp dom ska stå på Westies. När han lutar huvudet lite bakåt ser det ut som om öronen står upp.



Han har börjat uppskatta att det är skönt att sova i buren och det är ju bra eftersom han ligger där när vi åker bil. Får se hur lång tid det tar innan han växt ur den.



I går planterade jag om mina pelargoner. Kul att de flesta verkar ha överlevt även i år. Mitt vardagsrum ser numera ut som en plantmarknad. Men skit samma, det är ju min hobby.



Nu börjar även petuniorna att spira med små pytteplantor. Kul :-)





Det kommer säker en vår och en sommar även i år......